Historia
Sällskapet Gamla Djurgårdare bildades 12 mars 1920. Huvudföreningens första ordförande, John G. Jansson, blev även sällskapets första ordförande. Det låter till en början kanske lite förbryllande, att Gamla Djurgårdare alltså är yngre än den aktiva föreningen, men man måste ju ha varit ung Djurgårdare innan man kan bli en gammal.
Idén att sammanföra äldre medlemmar i Djurgårdens Idrottsförening hade diskuterats under en tid i de äldre leden. Intresset fanns både bland gamla styrelsepampar och före detta aktiva idrottare. En vilja och önskan att engagera sig mer i Djurgårdens IF. Frågan blöttes och stöttes, och fram mot slutet av 1919 hade man hunnit så långt att en kommitté hade bildats. I denna kommitté ingick bland andra DIF:s grundare John G Jansson, William Borgström, Herman Johansson och Harald ”Lappen” Andrén. Kommittén skickade ut en inbjudan till intresserade DIF-medlemmar om att sammanträda på föreningens årsdag, den 12 mars 1920 på restaurang Gillet. 27 personer närvarade vid mötet, där Sällskapet Gamla Djurgårdare såg dagens ljus för första gången.
Sällskapets första styrelse:
John G Jansson – Ordförande
Harald Andrén – Sekreterare
V. N. Petsén – Skattmästare
Herman Johansson – Klubbmästare
Ernst Ekberg – Suppleant
Antalet medlemmar 1920 var ett 75-tal ”ärliga, pålitliga, fasta djurgårdare”. Årsavgiften var 10 kr. Länge var Sällskapet endast för medlemmar av manligt kön. Så var det i över 50 år, men då kom ett förslag att portarna skulle öppnas även för kvinnliga medlemmar. Förslaget gick igenom och fick till följd att hela den gamla styrelsen avgick i protest, med motiveringen att trivseln på Sällskapets träffar skulle gå förlorad…
Redan i december 1921 var Sällskapet i stånd att stödja den ekonomiskt ansträngda huvudföreningen med ett lån på 900 kr. Det blev fler lån med tiden, som återbetalades med ränta.
Vid Saltsjöbadsdagen 1924 debuterade Sällskapet som prisdonator genom att uppställa ett hederspris till minne av att 30 år förflutit sedan föreningens första backtävling i Saltsjöbaden. Menotti Jakobsson, Djurgårdens IF, erövrade dyrgripen. Vid samma tävling ärades även föreningens store backhoppare Bengt Tandberg med ett minnespris i egenskap av tävlande såväl 1894 som 1924, en prestation som gavs beteckningen ”ungdomlig friskhet och skicklighet i skidåkning”.
Einar ”Lill-Einar” Olsson, legendarisk skidåkare och fotbollsspelare i Djurgårdens Idrottsförening i början av 1900-talet, testamenterade den 1 september 1982 en gåva om 86 999 kr till Sällskapet Gamla Djurgårdare. Lill-Einars föreskrev i testamentet att Sällskapet varje år delar ut 80% av avkastningen ”till en lovande idrottsungdom representerande Djurgårdens Idrottsförening”. Den föreskriften följer Sällskapet genom att sedan 1985, årligen i samband DIF:s årsmöte, dela ut ett eller undantagsvis flera ungdomsstipendier.
Sällskapet brukar träffas tre gånger om året. Timmen före moderföreningens årsmöte brukar de hålla sitt årsmöte, där de snabbt klarar av förhandlingarna, men gärna stannar upp och diskuterar något problem som kan finnas i den lilla organisationen. Särskilt diskuteras problem hur man ska realisera kravet i stadgarnas första paragraf, där det står att Sällskapet ska vara ”en sammanhållande länk mellan äldre och yngre Djurgårdare.”
Bågspännaren
Sedan 1920 pryder ”Bågspännaren” Djurgårdens samtliga förtjänstmedaljer. När Sällskapet bildades 12 mars samma år valde man att använda samma motiv och byta ut datumet i underkant. Bakom konstverket Bågspännaren står Christian Eriksson och det verkliga originalet är Engelbrektsmonumentet som återfinns på Kornhamnstorg i Gamla Stan.
Ordföranden i Sällskapet:
John G Jansson 1920-1928
Ehrnfrid Frostell 1928-1929
N. A. Hedjerson 1929-1933
Axel Schörling 1933-1944
Bertil Nordenskjöld 1944-1964
Hans Garpe 1964-1971
Åke Löwgren 1971-1974
Ingvar Norén 1974-1976
Karl Liliequist 1976-1982
Gunnar Lunqvist 1982-2010
Berndt Banfors 2010-2019
Lars Erbom 2019-
Bilden på startsidan kommer från Djurgårdens 60-årsfest 12 mars 1951 på Berns.